Förlossningsberättelsen
Det hela började med att jag vaknade Klockan tre på natten den 20 December av molvärk och bad sambon ge mig två alvedon. Jag somnade om men vaknade vid tiotiden på morgonen av molvärken igen. När jag gick på toa märkte jag att slemproppen gått så jag ringde till förlossningen och vid ett åkte vi in för en koll. Jag hade oregelbundna sammandragningar och jag var öppen cirka en cm. Vi blev hemskickade igen för att invänta riktig värkstart el vattenavgång.
Vi var hemma igen vid tretiden och vid fyratiden så kom svärmor och hennes man för att gratulera mig då jag fyllde 26 år. Vi fikade och pratade en stund och i present fick jag bl.a två brandvarnare. Givetvis ville ju sambon testa dem och när det tjöt så hoppade både jag, bebisen och sambon högt. Bara en liten stund efter det kände jag hur det knäppte till i magen och hann inte avsluta meningen det här var skumt förräns vattnet gick. Kände mig väldigt lugn trots kalabaliken med svärmor som inte riktigt visste var hon skulle ta vägen och hennes man som hysteriskt ringde taxi. Nåja iväg kom vi till sist och då var klockan sex på kvällen. När vi kommer in på undersökningsrummet så frågar sköterskan hur det känns och vilka önskemål om smärtlindring jag har. Jag ber att få testa akupunktur och hon satte en nål i i vardera fot samt en mitt i huvudet. Tyvärr så tyckte jag inte det hjälpte så mycket så jag bad om epidural istället.
Vid tio i sju blev jag flyttad till förlossningssalen där jag fick invänta narkosläkaren. Medans vi väntar så får jag lustgasen åhh vad den var mysig :D
Kvart över åtta kommer narkosläkaren in och sätter epiduralen. Woho helt underbart jag kände absolut ingenting inte ens trycket neråt som man normalt ska känna enligt barnmorskan. Vid halv tio så är det skiftbyte och den nya personalen kommer in och hälsar och kollar hur mycket jag öppnat mig och då har jag öppnat mig hela fem cm! Inte så illa på tre timmar. Jag och sambon var uppe och gick i korridorerna med jämna mellanrum för det blev väldigt tråkigt i längden att bara ligga och inte göra nåt.
Vid tio i tolv så kom barnmorskan in och kollade på ctgn och såg att mina värkar hade avtagit så pass så jag fick kopplat värkstimulerande dropp. Lillan fick ju även en skalpelektrod någon gång under kvällen men jag minns inte när så efter ett tag fick dem sänka droppet då jag fick aldeles för täta värkar så lillans hjärtljud gick ner lite.
Kvart i två på natten den 21 December så var jag öppen tio cm men lillans huvud hade inte trängt ner hela vägen utan stod vid spinaetaggarna mitt i bäckenet så det vara bara för mig att ta gåbordet och knata runt i korridorerna med sambon igen ett tag. Kvart över tre på natten så var epiduralen slut så den blev avstängd. Jag och sambon var jättetrötta så vi tänkte att detta tar säkert en stund till och vi hade precis somnat när barnmorskan kommer in en halvtimme senare glad i hågen och säger att nu ska här födas barn för nu har mina krystvärkar börjat.
Jag kände fortfarande inte speciellt mycket utan var tvungen att fråga barnmorskan om jag hade värk så jag kunde krysta rätt. Efter en stunds krystande började jag känna värkarna och det var både en häftig känsla samtidigt som det var lite skrämmande att inte kunna hålla emot men jag försökte så gott jag kunde och efter 30 minuters krystande så känner jag hur huvudet står på väg ut :D Sambon går fram och tittar lite och efter två krystvärkar till så kom våran lilla prinsessa till världen utanför magen. Sambon var stolt som en tupp och klippte navelsträngen och satte på henne sin allra första blöja innan hon blev uppskickad till neonatalen pga av att hon var för tidigt född med en månad och en dag. Vår lilla älskling vägde 2940 gram och var 46 cm lång så jätteliten var hon ju inte. Idag är hon åtta veckor och sex dagar gammal och väger nästan fem kg.
Ja detta var min förlossningberättelse. Kommentera gärna :)
På återseende Sandrina
Kommentarer
Postat av: camilla i baltimore
Ah va fin berattelse! Va mysigt att du har henne nu!
Jag ar i vecka 12, kanns sa langt kvar :(
Trackback
